Lektion 28/2: Kapa-modell, artefakter och att ställa ut i ett rum

I tisdags hade vi lektion igen. Vi började med att vi skulle göra modeller av våra valda "rum" i kapaskivor.

En kapaskiva är en hård lätt skiva med en kärna av polystyren och ytskikt av kartong.

Den kallas även för bland annat foamboard, sandwichskiva och cellpannå.

Kapaskivor finns i många olika storlekar, tjocklekar och färger.

Ett vanligt användningsområde för kapaskivan är montering av bilder.

Ett annat användningsområde är att bygga arkitekturmodeller av enklare typ.

Kapaskivan är ett vanligt medium för presentation bland arkitekter och designer.

(Taget från Wikipedia 2012-03-04)

Vi fick dock bara 30-40 min på oss så att hinna klart var en omöjlighet för mig. Jag var snabb på att mäta ut alla väggarna och arbetade i skala 1:25 (detta för att få plats med hela modellen på en kapaskiva i A4 storlek). Men lagom till att jag skulle börja skära ut fick vi avsluta så jag tog med mig allt hem för att göra det hemma. Anledningen till den korta tiden var för att vi skulle hinna med att, i grupp, ställa ut vårt "uppdrag" någonstans på Malmö högskola (vån 4). Eftersom jag inte hade fått ett uppdrag vid tillfället hade jag inte heller med mig några artefakter men jag parades ihop med Smaragda, Julia och Ellen. I vår grupp hade Smaragda med sig saker ifrån uppdraget "The first thing you see".

Detta uppdrag är även det jag fick och jag kommer återkomma till mitt uppdrag senare i bloggen när det är utfört. Smaragda hade med sig massa små saker som vi sedan skulle hitta ett "rum" (en plats/miljö) att ställa ut gruppens artefakter i. Vi hade att arbeta med: pärlor (i olika färger och former), klipps, bokmärke, hörlurar, simkort, värmeljus m.m. Min första tanke var att ta plats och lägga ut allt "i vägen" där folk inte kan undvika det och där det inte bara är vardagliga ting utan där man ser att någon har ett syfte med dessa ting och att där är något speciellt med dom. Direkt såg jag en lång smal korridor och föreslog att vi skulle lägga ut allt på rad där. Hela gruppen höll med och vi arbetade vidare på det spåret. Tanken var första att de skulle ligga på exakt rad men så blev det inte och vi gillade det som det var. Det tog ju dessutom mer plats när det blev lite "bredare". Objekten lyftes fram väldigt bra mot det gråa golvet och stod man i ena änden av korridoren fanns det en enorm nyfikenhet och spänning då man såg att där fanns saker längst bort i korridoren men man såg inte vad. Vi arbetade väldigt bra i gruppen och byggde upp en spänning kring föremålen som i vanliga fall är väldigt vardagliga och "ointressanta". Pärlorna låg på rad eller var formerade som torn, bokmärket stod på högkant och skyltade med sina lövverk och palmen, klippsen bildade en pil och ljuset var i ena änden. Jag blev väldigt nöjd med vårt arbete och tyckte det var väldigt spännande utställt och jag hade själv kunnat analysera det på många sätt. Att använda golvet för att ställa ut, och framförallt i en korridor är ett mycket intressant och estetiskt tilltalande sätt. Det är ett ställe som är underskattat i förskolan/skolan och bör utnyttjas mer för att visa upp objekt, bilder, skulpturer m.m. Vi hade ett väldigt bra underlag med den gråa betongen och skulle man sakna bra golv att ha som bakgrund till objekten kan man ju alltid rulla ut papper man har på rulle (t.ex. sånt målare har). Vi tog en paus och återkom sedan för att flytta någon liten grej och sen var vi nöjda då det nått perfektion.

Redovisningen började hos oss. Betraktarna fick gå igenom korridoren och vi samtalade om utställningen både när vi stod mitt uppe i det och även ifrån ena änden. Det gav ju olika intryck beroende på var vi stod. Vi pratade om perspektivet och hur det påverkade utställningen. Någon nämnde även att föremålen såg ut att kunna vara i-botten-på-väskan objekt. Där cirkulerade mycket av diskussionerna. Jag tyckte vi fick ut många intressanta infallsvinklar och många tolkningar (som ofta skilde sig mycket beroende på från vilket håll man gick första gången). Vårt sätt att ställa ut så små föremål på så stor yta var oftast det som väckte mest uppmärksamhet och det var väldigt kul att se hur alla nästan fick krypa längs utställningen för att se vad det var de kollade på. Åskådarna pratade om olika intryck och upplevelser av utställningen utifrån personliga erfarenheter och egenskaper vilket är en självklarhet i utställningar. Men det är just därför det är så kul att i grupp prata om något man ser. Vi ser ju alla olika saker men ibland kan vi ändå relatera till och se vad de andra ser när ämnet lyfts upp. Jag tycker att det är på tok för lite gruppdiskussioner och analyser i skolans värld och det är ju fantastiskt om man kunde arbeta på detta sättet lite oftare. Att få prata om vad-är-det-du-ser väcker massa nya tankar och bilder av det du egentligen själv ser. Det öppnar ögonen för vad andra ser och för hur brett en sak kan tyda. Allt är inte vad det ser ut att vara och beroende på personliga erfarenheter, egenskaper och fysik kan det vi ser se ut på många olika sätt i olikas ögon.

Vi gick alla vidare och kollade på fler personers/gruppers utställda artefakter. Vi såg till både objekten och hur objekten lyfts fram i sitt rum/sin miljö. Hur och var de placerats var en viktig komponent för intrycket och det var fantastiskt vilka "rum" som skapats och det intrycket man fick av artefakterna i förhållande till miljön.